Kyrkskolan, Vangsbro och Centralskolan

Kyrkskolan
Egentligen talar man om två skolor då man talar om Kyrkskolan - dels finns den lilla skolan vid Svartån, Vangsbro skola som inhyste småskolan d.v.s. lågstadiet dels den egentliga Kyrkskolan - folkskolan framme vid centrum i byn bredvid skolan.
    I småskolan var under många år Signe Persson lärarinna sedan hon blivit tvungen att flytta då Brobacke skola i Sörgärsbo lades ner.
    I folkskolan var på liknande sätt den ledande personligheten under många år kantor Ivar Irholm, som förutom sin pedagogiska och musikaliska gärning också hade tid att intressera sig för kommunikationerna på landsbygden och var en av de ledande männen då det gällde bildandet av Västerfärnebo Biltrafikförening, som så småningom blev det ledande bussföretaget i östra Västmanland.
    Då den nya Centralskolan för Västerfärnebo var klar att tas i bruk 1952 blev det lokaler för övrig allmännyttig verksamhet i Kyrkskolan. Kommunalkontoret hade en del, och polisen hade också en del av huset till sitt förfogande. Under en tid hade faktiskt Västerfärnebo tillgång till tre poliser, som bodde på orten.
    Då den nya kommunindelningen 1971 medförde att Västerfärnebo upphörde att vara en självständig kommun och i stället uppgick i Sala storkommun behövdes inte längre utrymmena i den gamla Kyrkskolan för kommunal verksamhet. Det blev i stället kyrkan som kom att flytta in. Pastorsexpeditionen som förut legat i prästgården på Aspvreten kom på detta sätt att komma närmare kyrkan. Man fick också möjlighet att inreda en större samlingssal på nedre botten och den övre våningen kom så småningom att användas för kyrkans olika verksamheter. Under en tid hade då övervåningen använts till bibliotek och Västerfärnebo AIK hade ett klubbrum där.
    1952 stod den nya skolan klar och Kyrkskolan förvandlades till ...

Centralskolan
De nya lokalerna gjorde att man kunde samla eleverna i den nu obligatoriska årskurs 7 till ett ställe och slippa betala hyra för lokalerna i Mälby och Salbohed.
    Dessvärre var lokalerna redan för små för att kunna härbergera den frivilliga årskurs 8 som kom i början av 60-talet och utökningen av den obligatoriska skolan till 9 års skolgång, som genomfördes med början höstterminen 1962.
    Enhetsskolan hade ju en hel del linjer med praktisk betonad inriktning, så för TP (teknisk praktisk linje) och HT (hushållsteknisk linje) blev det nödvändigt att bygga ett särskilt hus ett stycke från de vanliga skolsalarna.
    Förutom tillbyggnad av paviljonger för ämnesundervisning i naturkunskap och språk m.m. fanns det behov av en riktig gymnastiksal. I viss mån hade den närliggande Excelsior-lokalen använts som gymnastiksal för eleverna, men den revs och man fick i stället en modern gymnastiksal som också kunde användas som bygdegård. Inne i själva gymnastiksalen fanns det en mindre scen för olika sorters framträdanden och dessutom ett par mindre salar och ett kök, så att dessa lokaler kunde användas för olika sammankomster för föreningar och enskilda.
    Beslut om utbyggnad av Centralskolan togs i kommunalfullmäktige den 3 december 1960.
    § 96 ... att antaga ett av arkitekt Sjunnesson utarbetat förslag ... att lokalerna ska uppföras med förenklat byggnadssätt.
    Efter beslut den 4 oktober 1961 att det nionde skolåret skulle införas med början höstterminen 1962 hade rektor Börja Andersson gjort en utredning om behov av ny personal och nya lokaler. Det skulle komma att behövas
    en lärare i matematik-fysik-kemi,
    en lärare i gymnastik,
    en lärare i hemkunskap,
    en lärare i engelska-tyska-franska och
    ev. en lärare i handelsämnen.
    För att kunna lockabehörig personal till de nya lärartjänsterna beslöt man att man måste bygga nya bostäder på orten eftersom möjligheterna att hyra lägenheter i Västerfärnebo var mycket små.
    Under årens lopp har ett stort antal personer varit lärare i Västerfärnebos skolor och följande listor (ännu ej klart!) med namn på dessa lärare gör inte anspråk på att vara fullständiga, men de visar ändå på hur antalet tjänster ökade markant allt eftersom den utbyggnad av skolväsendet som skedde i efterkrigstiden.

Sigge Hedkvist